Fick nog av grabben som satt bakom mig tillslut. Så jag vände mig om slog på jag-kommer-döda-dig-blicken och sa argt att han skulle sluta med det där. Han vågade knappt andas sen. Tur det. Kan störa sönder mig på vissa människor. Det finns fan gränser. Jag visade min och han vågade inte gå över den sen. Tur det. I vilket fall som helst. Välkomnades hem av en springandes överlycklig lillebror. Som sa att jag varit borta i ett år och han saknat sönder mig, hah! Han är för söt ibland. Han kunde inte slita sig från mig så fick bli jag som nattade honom. Annars pratade jag nyss med frugan en lång stund i telefon. Saknat sönder varandra. Berättade livet för varandra och bestämde dag för att mysa. Nu ska jag bädda ner mig i sängen och sätta på nån film att somna till. Är skapligt seg. Ciao.