Efter frukosten imorse kände jag att jag var tvungen att gå en sån där jätte lång promenad. Lugna ner mig lite. Rensa tankarna. Röra på mig. Känna mig levande. Efter en timmes promenad kom jag hem. Men kände att det räckte inte. Jag behövde mer. Så jag slängde av mig jackan och mjukisarna och drog på mig lite löparkläder. Pluggade in hörlurarna, dunkade på högsta volym och gav mig ut på en spring tur. Jag behövde springa mig slut. Jag behövde få känna blodsmaken i munnen. Jag behövde känna att kräkreflexerna fortfarande fungerade. Blodet behövde pulsera igenom min kropp i världens fart. Få mig varm. Jag behövde känna att jag levde. För jag älskar den känslan. Älskar att köra slut på mig själv på det här sättet när det är något annat som stör mig. Det får mig att koppla av. Så nu mår jag bra. Eller bättre i alla fall. Ska försöka tvinga hit frugan också så jag kan få lite kärlek av henne.