Kan inte blogga
För kan inte riktigt tänka klart längre. Jag är tom på ord. Kan sitta uppe med samma "nytt inlägg sida" i timmar utan att få fram något. Inte äns den minsta början till en mening. Tillslut ger jag upp och stänger ner allt. Orkar inte. Förut tyckte jag att det var skönt att skriva av sig här. Nu tycker jag inte äns det. Jag bara orkar inte få fram meningar. Jag bara orkar inte tänka. Eller försöka formulera mig korrekt. Eller försöka få folk att förstå. Meningslöst då, tänker jag. Eller tänker jag äns det? Tänker jag i överhuvudtaget nu för tiden? Tveksamt. Känns serriöst som att jag slutat fungera. Går på autopilot. Jag gör det jag måste. Helt oberörd av allt annat. Du skulle kunna spotta mig i ansiktet och jag skulle inte röra en min. Vilket i vanliga fall inte skulle hända. För personen i fråga skulle vara några svordomar rikare. Någon kroppsdel fattigare. Och fattat poängen. Men det orkas inte nu. Jag gör bara det som måste göras. För mer energi till övers har jag inte. Jag menar det verkligen. För jag gjorde det precis igen. Gick på autopilot. Har inget att säga här. Men skrev ändå. Nae, vet inte vad jag svamlar om längre. Ska försöka göra det vanliga människor gör. Sova. Godnatt.
Jobbigaste perioden i mitt liv
När man minst anar det händer det mest oväntade.
Life isn't fair enough sometimes.
Men jag fortsätter att göra det jag är bäst på, le. För det ordnar sig..
En tystnad
Hatar att jag är så rädd för obekväma sanningar. Jag låter liksom bli att undra om jag är osäker på vad jag ska få för svar. Om jag verkligen vill veta svaret? Försöker framställa meningarna i huvudet som låter bra. Men oavsett hur bra jag gör dem så får jag dem inte ur munnen på mig. En rädslan sveper om mig och håller hårt i mig. Jag vågar mig aldrig på sanningarna. Jag tappar talförmågan. Det är då jag blir expert på att låtsas som att jag inte bryr mig. Fram tills dess att jag inser sanningen. Och den visar sig vara värre än jag föreställde mig. Vilket inte kan vara svårt att toppa då jag inte föreställer mig något. Utan snarare var en idiot och lät bli att undra. Hatar min tystnad dessa stunder. Skulle kunna döda för att hellre vara en person som undarar "för mycket". Får i alla fall veta saker och ting då. Faan vad jag hatar min tystnad nu..
