Utsikten från lägenheten i Bulgarien. Bild från i sommras.

Friheten. Livet. Allt närmar sig. Vart tar man vägen? Vad ska jag göra? Framför allt vad VILL jag göra? Vet inte hur många gånger per dag jag får höra "jaha men vad ska du göra efter studenten då?" och det är faan i mig lika jobbigt och svårt att svara på det varje gång någon frågar! Jag vet inte. Jag vill plugga. Utbilda mig till Psykolog. Men intagningspoängen är skyhöga så kommer inte komma in trots att jag sökt. Tror jag. Men man vet aldrig, gud kan ju va på min sida för en gångs skull. Men vill inte hoppas för mycket och börja förbereda mig på att det är så det ska bli. Sedan stå där i höst och inte har kommit in. Besvikelsen. 
Jag vill stanna i Linköping. Samtidigt som jag vill så långt bort ifrån denna stad som möjligt. Jag vill inte lämna livet och allt man byggt upp här. Även att det kanske bara är för ett år eller några månader. Jag är en trygghets människa. Min trygghet är här. Men samtidigt så vill jag börja om på nytt. Någon annan stans. Utomlands kanske. Jag har det som alternativ. Att åka till Bulgarien alternativt Grekland och jobba på obestämd tid. För jag har jobb. Egen lägenhet. Och allt som hör där till på båda ställena. Utan tryggheten. Men Linnéa va sugen på att följa med till Bulgarien. Då skulle det kännas bättre. Det är en sak som är säker.

En annan sak som är säker är att jag vill tillbringa hela mitt sommarlov här. Vill hinna umgås med alla innan vi splittras åt så många olika håll. Så i sommar kommer ni fortfarande finna mig i Linkan. Men i höst däremot kanske jag ligger vid poolkanten i Bulgarien med en bästa vän eller på stranden i Grekland.