Jag förstår inte hur känslan som fick mig att spy förut, nu kan få mig att känna ro. Att hatet för att ens behöva andas samma luft, övergick till att jag istället ville fly för renare. Allt har vänts om, tvärtom. Att förut kunna hata något så mycket är för mig förståerligt. Att nu istället börja se det som en bra sak är oförståerligt. Att av egen ren jävla villja göra det man absolut inte ville göra. Varför? Det är också oförståerligt för mig. Men samtidigt så jävla självklart. Förvirrande. Önskar bara att det fanns andra vägar. Andra lösningar.

När jag försökt med allt men aldrig lyckats hitta svaret. Vad är kärlek på ditt vis?