Ibland kan vissa människor ha lite läskigt mycket inflytande på mig. Bra i vissa fall. Dåligt i andra.
Mestadels fortfarande bara läskigt tycker jag.

Pratade i telefon med en vän för en stund sen. Pratade om helgen. Om allt som var och inte var. Det var mest massa fakta. Lite råd klämdes in. Men fortfarande inte mycket. Och ändå wips så gick jag från att lyssna på min "lurreburre" lista på spotify till min "goagungiga". Från ha varit hyfast tyst den här helgen till att jag faktiskt utbytte ett och annat ord med mamma och dem. Från att ha sett ut som ett ruckel till att jag faktiskt sken upp lite. Från att det faktiskt blivit en grop i min säg, där jag legat, till att jag reste mig ur sängen och den fick försvinna för första gången den här helgen.

Hah, låter som att jag förändrats som person. Inte det jag menar. Men ni vet den där känslan som får en att inte vilja ge upp. Inte än i alla fall. Ni vet, hopp?

Det är bra lustigt det där.
Livet är märkligt ibland.