Det är helt otroligt hur väl man kan tror sig känna en person. Känslan av att pesonen har delat med sig av tankar, känslor, sig själv. Det är en känsla i sig. Men samtidigt som du tror dig känna personen väl. Så lär du aldrig känna en person helt och hållet. Du lär aldrig kunna tyda hans/hennes nästa steg. Och ju mer du tror dig veta vad som kommer ske här näst. Desto mer fel har du. Och desto fortare inser du att personen i fråga är näst intill en främling för dig. Desto mer besviken blir du. Kanske mest på dig själv. Det blir i alla fall jag.