Tjofrääss bröder och systrar!

Skola idag. Hade endast svenska där jag skulle hålla mitt berömda tal. Eller? Berömda? Nää, tänkte väl det.
Men ni vet hur dåligt jag tyckte att det gick igår?! Om man vänder den negativa sidan till positiv. Kan ni då tänka er hur BÄST det gick för mig idag?! Nää, tänkte väl det. Ska förklara för er.

Jag ville dö när jag stod där framme och läste upp det jag hade att säga. Tror inte att någon kunde undgå från att se hur mycket jag faktiskt darrade. Hur mycket jag faktiskt ville ha allt sagt på fin svenska. Men att jag inte fick det sagt lika fint för att jag hade en fucking slempropp i halsen som tog emot. Min nervositet kontrollerade både min kropp och röst. Trots att jag kämpade emot från topp till tå, att både stå still och prata rätt, så funkade det inte. Allt jag ville då var att springa tillbaka till min plats, där jag inte var lika "utblottad" som framför min klass som publik. 

Slutsats. Jag verkligen hatar/klarar inte av att stå inför folk och prata.

Men. Här kommer the big MEN. Jag sprang inte, jag stod kvar. Och jag fick mvg-!!!! Jag trodde att jag skulle dö (av lycka den här gången). Det ända jag behövde för ett mvg var 2 saker. Att jag skulle vara mer säker på mitt tal och att jag skulle vara lite mer formell. Tyvärr de två sakerna som min nervositet kontrollerar.. Men skit samma, jag är ÖVERLYCKLIG!