(Okej, oj vart ska jag börja.)

Jag heter Radostina Ivailova Tantcheva, för er som inte visste. Född 12 Septemper 1992, med vilket menas att jag är arton år fyllda och inne på mitt nittonde. Är född och kommer ursprungligen från Bulgarien. Min föräldrar skiljde sig när jag var 1 år och jag flyttade därmed till Sverige med mamma något år efter det. Har alltså i stort sett bott i Linköping i hela mitt liv. Bor i dagsläget med min mor, plast pappa och halv lillebror på 5 år. Trivs här i Linkan. Det är fint, mysigt, jaa allmänt bra. Men varje stad har väl sina för och nackdelar, även denna.

Som liten var jag känd för min frisyr (det stod alltid uppåt oavsett vad man gjorde) nu vet jag inte riktigt vad jag är känd för. Det har väl alla olika uppfattningar om. Jag var väldigt klumpig som liten. Alltid en sårskorpa eller ett blåmärke på min lilla kropp. Kanske därav alla ärr jag har idag? Mycket möjligt! Skulle nog däremot inte kalla mig klumpig idag, tror att jag har vuxit ifrån det där. Eller? Jag älskade att stå på huvudet och rulla runt i sängen med mamma. Det kunde ha vart bland det bästa jag visste.

Går i alla fall nu tredje och sista året på Katedralsskolan. Läser Samhällsvetenskapliga programmet med Ekonomi inriktning. Trvis stundtals som faan, stundtals ångrar jag mitt val av skola. Men min klass kan nog (stundtals) vara världens bästa, så dem får det att funka! Och det är ju inte långt kvar till studenten nu så bara att köra! När jag inte går i skolan då, jo då lever jag livet. Hänger med fint folk, snackar skit på fik, super, raggar och dansar sönder på krogarna om kvällarna. Lever singel livet. Nästan lite så det ska vara va? Nää skämt o sido men det är faktiskt inget jag trivs med. Det så kallade singel livet alltså. Har aldrig varit singel tjejen eller tjejen som håller på som en singel. Jag vill ha någon. Ta del av någon. Dela med mig av mig själv. Älskar den känslan. Jag har haft ett längre förhållande som tog slut för lite mindre än ett halv år sen. Skulle nog säga att det var min första riktiga kärlek. Men saker och ting går fel. Har lärt mig att inget varar föralltid. That's just a part of life.

Jag ser mig själv som väldigt social och framåt person. Har sedan liten varit en dam med en jävla envishet och mycket attityd. Jag vet vad jag vill och kämpar in i det sista för att få det exakt så. Detta kan dock ha en tendens till att jag sätter upp för höga/många krav och mål på mig själv. Men brukar leka stålkvinnan och intala mig själv att jag klarar av allt. Jag sätter ofta mina nära före mig själv, vilket även det kan ha sina för och nackdelar. Men mitt syfte är endast gott. Jag vill att folk ska se mig som en person som verkligen bryr mig om mina närmaste. Jag är annars en väldigt glad och possitiv dam. Radostina betyder ju just glädje på Bulgariska och jag brukar ofta få kommentarer om att jag alltid är så glad. Så bra val av namn mamma!


Vet inte om jag sagt för mycket alternativt för lite? Om jag missat något? Kanske missuppfattat något? What ever kom med synpunkter men det är väl ungefär såhär jag tänkt att jag skulle börja med att presentera mig själv.